Känslan när vackra blommor som man planterat skjuter upp ur jorden, den är obeskrivlig! Så ödmjukt, sköna och utsökta står de bara där vid sommarhuset i skymningen när vi kliver ur bilen. Ett helt hav av påskliljor, jag minns inte ens att jag satt dem, doftande så man blir vimmelkantig.
Jorden runt vårt ställe är verkligen inte den bästa, jag har fått för mej att den är som jag, försurad. Grönsaker blir det inga riktiga skördar av, men en del blommor verkar ändå trivas. Nu är den bästa tiden att hålla efter trädgården, när skolan slutar och vi flyttar ut för sommaren är nässlorna redan halvmetern hög och maskrosplantorna omöjliga att dra ur jorden. Då får jag lätt panik och börjar stressa runt i snåren. För att njuta riktigt en trädgård ska man vistas i den hela säsongen förstås, alla frön jag satt den här helgen är mer en chansning. Man får se och va glad om det blir nåt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar