torsdag 13 februari 2014

Nya pullor

Det har kommit tre hönor till i min skara.
De ser ut som helvete och verkar inte må så bra. Där de växte upp fanns 2500 likadana hönor, utfodrade med ekologiskt foder och tillgång till utevistelse. En vanlig ekologisk hönsfarm i Sverige, där hela besättningen gasas ihjäl efter ett och ett halvt års äggkläckande. Dock fick minst 800 hundra av dessa nya hem eftersom de bortskänktes på blocket. Tre av dom är alltså hos  mej, hos oss.
Men oj va de inte har det roligt. De andra, mina små godingar som jag skämt bort och gosat med, beter sej som en fascistisk mobb. I mina mänskliga ögon förstås, sinsemellan håller de nog bara på att rangordna sej.
De har redan lagt ägg, men det känns mer som om de är frampressande i ångest än av värpglädje.


tisdag 11 februari 2014

Junibacken är inte Disney








Jag blir överväldigad av inspiration på junibacken! Jag vill ha det likadant hemma. Några hängivna scenografer har gjort ett superdetaljerat arbete med mycket känsla. Alla gamla interiörer man kan känna igen, bruksföremål från farmors tid.
 Bilderna ovan tog jag i sista stund innan de stängde, men det finns tusen andra roliga motiv. 
Verkligen dyrt inträda, vilket är osympatiskt. Annars nästan bara roligt!

tisdag 4 februari 2014

Så här läser jag på en skrivblogg idag när jag söker roliga, inspirerande skrivövningar.
"I dikt är allt tillåtet.
Det är därför det är så lätt att börja älska poesi. Du kan skriva precis som du har lust och bryta mot alla regler. Du behöver inte använda punkter eller stor bokstav om du inte vill. Du har full frihet att leka med språket och orden. Allt kan hända i dikt. Det är bara din fantasi som sätter gränserna."
 Just så bara!
Jag märker att jag härmar Bruna K Öijer när jag skriver, och det försöker jag säga till mej själv att man får, det är tillåtet att härma nån man tycker skriver bra.
B. K Öijer skriver så att jag förstår att, så där tänker ju jag också, utan att veta om det! Men jag kan inte kan sätta orden på, lika fenomenalt som han.... fast jag tränar varje dag.

         Avslöjande          av Bruno K Öijer

vid det dukade bordet
satt dom vuxna och umgicks
du lekte att avståndet
själva tomheten mellan dom
satt som kungakronor på deras huvuden
och du förstod tidigt vilka du kunde lita på
vilka som tyckte om saker som växte fritt
dom andra satt bara stela osäkra ihåliga
och visade inga känslor
visade ingenting
som om deras liv och själar
var en sorts brottsplatser
områden dom inte längre vågade besöka
av rädsla att bli ertappade
avslöjade




måndag 3 februari 2014

När barnen somnat och jag vaknat upp efter att ha somnat med dom, då är jag sur och
tror att ett ny mörk dag har börjat. Jag vill ha socker, jävligt mycket.
Jag länsar godispåsar högst upp i skåpet, som barnen fått lämna i från sej alla lördagar när vi tycker det räcker. Alla godispåsar överblivna från kalas, en gammal tomtecholkad i foliepapper, några mörka bitar, de sista i aladinasken. Jag vill slänga godispapprena direkt på golvet och pissa på dom, jag är inte bara trött och vresig, jag är arg. För jag har tvättat sju maskiner i tvättstugan och gått upp och ner med astunga ikeakassar till tredje våningen där jag bor. Och för att vintern är oändlig och aldrig kommer det bli sol igen.
Det är som att jag ger igen på en okänd gammal fiende när jag smackar i mej massa godis om natten, men det enda som kommer hända är att barnen blir ledsna och tycker att jag är dum i huvudet. Om jag erkänner förstås...

tisdag 28 januari 2014

Grävstarum

Jag är förälskad här. Det finns inget bättre rum att sitta i. Det är som om det här stora trädet har förmågan att få orden att flöda ur mej. Det blir ju inte alltid bra, det jag skriver men ganska ofta blir det nåt som går att använda.
På vissa platser genomströmmas man av  möjligheter, här är det så.
För det är jag tacksam.

söndag 26 januari 2014

Jag tänkte på det där med Bolibompa, om det är bra eller dåligt,
faktiskt beror det ju på vad man jämför med.
Alla barnprogram jag har sett i Spanien är riktigt dåliga om man jämför.
Där är alla röster vuxenröster, som förställer sej för att låta som barn i animerade filmer.
Det låter så tillgjort och konstigt, och många filmer är så låg nivå, som att barn inte förstår något som kan är avancerat. Och så illa är det inte riktigt här, inte än iallafall.

lördag 25 januari 2014

Bolibompa suger

 Jag gillar inte speciellt många barnprogram på Bolibompa. Tycker dom är likriktade, ful animation, fantasilösa, dåliga röster osv. Med undantag förstås, det finns en del bra. Tex den här om Pax.
 http://www.svt.se/barnkanalen/pax-jordiska-aventyr/ Asskön utomjording som lallar omkring och beter sej och en rolig tant som bara kan säga nej.