När barnen somnat och jag vaknat upp efter att ha somnat med dom, då är jag sur och
tror att ett ny mörk dag har börjat. Jag vill ha socker, jävligt mycket.
Jag länsar godispåsar högst upp i skåpet, som barnen fått lämna i från sej alla lördagar när vi tycker det räcker. Alla godispåsar överblivna från kalas, en gammal tomtecholkad i foliepapper, några mörka bitar, de sista i aladinasken. Jag vill slänga godispapprena direkt på golvet och pissa på dom, jag är inte bara trött och vresig, jag är arg. För jag har tvättat sju maskiner i tvättstugan och gått upp och ner med astunga ikeakassar till tredje våningen där jag bor. Och för att vintern är oändlig och aldrig kommer det bli sol igen.
Det är som att jag ger igen på en okänd gammal fiende när jag smackar i mej massa godis om natten, men det enda som kommer hända är att barnen blir ledsna och tycker att jag är dum i huvudet. Om jag erkänner förstås...