Allt som finns kvar av Paloma

Igår åt någon upp min favoritkyckling som kläcktes ur ett ägg i mina händer.

Grymma värld! jag tänkte på Paloma hela kvällen och led. Kvar var en jättehög med vita fjädrar och 5 svarta, precis utanför stängslet till hönsgården. 

Plötsligt är man död och livet var bara en liten promenad mellan några matskålar. 

Himlen väntar på oss alla.

Julkalender utvärdering

Det går inte att hoppa över julen.
Jag lovade mej själv förra året att tona ned det hela och fara utomlands.
Men så blev det icke, biljetterna är för dyra, vi kan inte planera, barnen säger att de älskar jul.
Här sitter jag så och ser på julkalendern, räknar neråt, 22 dagar kvar.
Julkalendern handlar om familjen Hedenhös i år. Igår, första avsnitten blev jag inte så imponerad. Tyckte det var krystat och tillgjort, familjen Hedenhös ute i rymden som karikatyrer, ska på nåt sätt möte jorden med ensam stackarsflicka. Men idag, andra avsnittet mycket bättre redan.
Var jag kanske väldigt på min vakt? Eller var det faktiskt braigare?
De fick med en väldigt osympatisk statsminister, frånvarande vuxna, övergivna barn,
glorifiering av gångna tider. Det kan bli bra. Eller inte.
Den som överlever julförberedelserna får se. Jag önskar mej en folkdräkt. I julklapp.

Idag är det ett år sedan jag fick körkort.
Det är också min avlidna farmors födelsedag.
Min kära farmor, tack vare henne klarade jag av det där körkortet.
Transportstyrelsens random datumgivning gav mej just den här dagen
utav alla 365 möjliga.
Fint när livet är gott ibland...

Chambao

Igår var jag på konsert och såg det här bandet spela på Nalen.
De kommer från Malaga i Spanien. Jag och min kompis Signe undrade vem som skulle vara där för att lyssna. Vilka gillar de här urspanska i Stockholm? Jag skulle aldrig ha hittat dem om jag inte fick en skiva i Spanien av en kompis. Det visade sej att alla spanjorer i hela stan var där, plus massa chilenos och deras far och morföräldrar.
Jag var på topp, frågade alla var de kom ifrån, sög i mej massa bärs, tyckte allt lät underbart fast jag inte hör nåt på ena örat.
Det är så konstigt att gå ut, fenomenet. Tillsammans med en massa okända i en mörk lokal utan dagsljus. Försöka orientera sej, studera de andra, vara någon själv. Tröttsamt faktiskt.
Idag orkade jag egentligen ingenting så blev det bara loppis, pepparkakslotteri, barnteater, invigning av ny waldorfsporthall, återförening med urgammal kär vän, grillkorv, skrikande barn, gråtande barn, förlorade barn, bortsprungna barn.

Det är tyst i köket. Kycklingarna har flyttat ut. Jag saknar dom. Jag vill helst va med dom ikväll. Nu sitter de i sitt nya hus och har det kallt och de har inte ens fattat att de kan hoppa upp på pinnen och sova för natten. De är bara en km bort, men tillräckligt långt för att det ska vara ett projekt att gå dit. Det är ett dilemma att vilja ha djur och bo i lägenhet. Det går inte riktigt att kombinera. 

Som en dinosaurie eller en örn. 

Är det så säkert att det ska bli en höna av den här varelsen? 

Längst inne i ögat ser vi alla samma ut, det måste vara själen..

Snart flyttar mina fåglar till ett eget hus. Men jag är för svag av sjukdom för att orka lyfta armarna och slå i en stör till stängslet. Jag har fastat i tre dagar och druckit kolloidalt silver, på tom kropp borde man väl tillfriskna fortare? Men den orkar ingenting, kroppen. Kanske imorgon.

Fågelinfluensa

Sjuk.
Jag ligger i sängen och tittar på en hackspett.
Det är fint.
Det kommer massa talgoxar också.
Jag tänker på inuti kroppen på en talgoxe. De tunna benen och fjädrarna som  gjort den till just talgoxe. Hur mycket kött blir det på en talgoxe? Deras ryck och knyck och omedelbara flykt när jag närmar mej från insidan av fönstret för att ta en bild.
Det blir inget kort, de bara flyger direkt.
När jag blir gammal, om jag ligger i en säng så här, ska jag be någon ung rask person
hänga upp en fågelmatare utanför fönstret.
Mer meningsfullt än facebook.
Mer meningsfullt än tv.
Allt pågår fast jag stannat av, det känns som jag alltid varit så här passiv.
Kroppen har ingen kraft, blir svettig av att lyfta en ur soppåsen.
Drömmer om ostar och gambas ala guillo, räkor stekta i vitlök.
Men har ingen smak eller lukt, och ingen lust att tugga.
Snick snack, dagen går.