Idag tog jag upp mina första liftare.
De stod på landsvägen mellan Södertälje och Järna.
Jag tog för givet att de skulle till Järna, unga, lite alternativers killar från Estland med ryggsäckar.
Men de skulle till Gibraltar.
Jag blev så eld och lågor, minnen av liftning jag själv gjort genom livet liksom vällde över mej!
Åh, åh, åh va roligt! Och Järna är fantastiskt, ska ni inte stanna där och ta en fika.
jag körde helt över de stackars estniska pojkarna.
Jag tog helt enkelt med dom till Järna vare sej de ville eller ej, jag lyssnade inte så noga, pratade bara själv, berättade om alla hippies och roliga fok som gör en massa saker här i byn. Men det syntes förstås inte till en enda hippie när vi körde in genom Järna samhälle, och husen låg där lika bruna och gråa som vanligt.
Hm.. jag sa..hm hm, jag kan plocka upp er om en halvtimme och köra er till en bättre utfart, avfart, what ever, sa jag och slängde mej in i bilen och gjorde tusen ärenden först.
Och sen var jag så snäll, så där som jag älskade men aldrig förstod varför folk var, när jag va 20 och liftade till Spanien. Men nu förstår jag! Man vill ju de unga väl, man vill att de ska ha ett underbart äventyr när hela världen ligger där för dom och det är bara att suga i sej!
En blogg om den poetiska vardagen för en ensamstående mamma från Dalaskogen som bor i lägenhet i Järna och skriver dikt.
torsdag 3 oktober 2013
tisdag 1 oktober 2013
Inspiration dada
”För att göra en dadaistisk dikt
Ta en tidning.
Ta en sax.
Välj ut en artikel som är lika lång som Ni har tänkt Er dikten.
Klipp ut artikeln.
Klipp därefter ut orden i artikeln, ett efter ett, och lägg dem i en påse.
Skaka påsen kraftigt.
Ta sedan ut bitarna i tur och ordning.
Skriv av dem noga.
Dikten kommer att likna Er.
Och så står Ni där som författare, oändligt originell och med en sensibilitet som är charmerande om än bortom gemene mans förståelse.”
måndag 30 september 2013
Om någon människa undrar varför jag inte skriver något här så är det för att jag inte vill vara för personlig och jag vill inte vara tråkig och jag vill inte vara utlämnande.
Inte heller har jag något jag tycker är värt att skriva.
Men OM jag ville vara personlig, aj oj oj va mycket jag skulle kunna berätta!
Inte heller har jag något jag tycker är värt att skriva.
Men OM jag ville vara personlig, aj oj oj va mycket jag skulle kunna berätta!
söndag 22 september 2013
Wanne be hönsmamma
Kycklingarna kläcks! En efter en flaxar de våta och ömkliga ur äggen. Den här lilla mår inte så bra, den kämpade i ett dygn med att ta sej ut. Nu ligger hon bara, men dricker några droppar vatten ibland. Min hönsexpert säger att hon kanske piggnar till.
Här är alla andra. Chikita, Görel, Kalle.
fredag 20 september 2013
Det piper i äggen
Plötsligt har tre kycklingar knäckt sina ägg och blivit födda på vardagsrumsgolvet i frigolitkläckaren. Det är så spännande att se dom vecklas ut ur skalen och börja kravla runt! Pipandes, alldeles blöta med ögonen vidöppna. Men hur har jag egentligen tänkt mej det här? Det är 20 ägg, om alla föds, var ska jag göra av dom? Jag trodde inte på att det skulle funka, nu är jag överrumplad av alla liv jag varit med och skapat.
Kan några bo på balkongen? Jag måste hitta tre miljoner så jag kan köpa ett hus och ha dom i. Åh åh åh, lilla bäbisungar. Tänk att ni fick liv så lätt!
fredag 13 september 2013
Stockholm stad
Det är iallafall väldigt härligt att gå genom stan tidig morgon, för jag är så ovan.
Ser allt med lantis ögon. Jag kan kosta på mej att kommentera saker högt som en tokig tant, snubbla över en betongkloss på trottoaren, kanske prata med främlingar och le i samförstånd med andra turister som fotot siluetter i dimman. Det är så vackert! Jag ser ju det, men det känns lite för fint på nåt sätt och rikt och kanske lite opersonligt och kanske lite dyrt. Trashankar, romer, hippies sticker verkligen ut i en så tillrättalagd stad och DET gillar jag inte, även om det är bedårande vackert när dimmorna lättar över söders höjder.
torsdag 12 september 2013
Som så många gånger finns inget tillräckligt neutralt personligt att skriva.
Jag har börjat i en ny skrivarklass, jag ska skriva. Jag SKA skriva.
Jag måste bara låsa in mej i en knäpptyst garderob för att få ro.
Få ro
Få ro
Få ro
Jag har tittat på alla i min klass hela dagen och tänkt på vad de är för ena.
Men slutsatsen är ändå, vi är alla kött och blod och våra hjärnor funkar trots allt ganska lika.
Jag har börjat i en ny skrivarklass, jag ska skriva. Jag SKA skriva.
Jag måste bara låsa in mej i en knäpptyst garderob för att få ro.
Få ro
Få ro
Få ro
Jag har tittat på alla i min klass hela dagen och tänkt på vad de är för ena.
Men slutsatsen är ändå, vi är alla kött och blod och våra hjärnor funkar trots allt ganska lika.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)