Ikväll ska jag be en bön innan jag sover.
Det kan aldrig skada.

Kära jul!
Nu är det julenatt, hela dagen ville jag fråga min familj som var runt mej,
"varför gör vi det här egentligen? Här firar vi jul som om det vore det självklaraste i världen! Vad är det som är så självklart?" Men frågan tycktes så orelevant, att jag plötsligt skulle stanna upp och ställa den verkade löjligt.
Men nu när jag sitter här i köket och alla har gått hem, duken ligger kvar på bordet, och smulorna ligger där, matresterna står kvar på bänken, godispapper, omslagspapper, barnens julklappar i små högar här och var- då tänker jag att det är ändå trevligt med jul, när alla kommer och man är tillsammans en hel dag, ljuset har vänt och vi står mitt i vintern.
Inte ska jag väl besvära någon med att börja ifrågasätta hela spektaklet, det är ju dessutom jag som har sett til att allt blivit som det ska...

Christmasblessing

Morfar är ute och åker pulka med barnen.
Jag är lite kaffeskakis och ska någon gång bestämma mej för att börja
rulla
köttbullar.
Jag gör det här, och jag vill njuta av att alla kommer!
Jag vill ha det så skönt och gott och kärvänligt, men det går lixom inte att slappna
av om det ligger plastsäckar i hallen, om sängen är full med barr, för granen står precis bredvid, om det är barr på toaletten så det sticks i fötterna när man går in, om det inte finns nåt mer än köttbullar att äta, om barnen är trötta, om jag har dålig andedräkt för jag har inte tid att borta tänderna på hela dagen, om det inte finns tejp när man ska slå in paketen.
Det är ett straff att inte kunna slappna av utan att omständigheterna är på ett specifikt sätt.

Den här lappen satt på min port i morse.
Det finns hopp!

Inte stressa

Nu börjar julstressen flåsa mej i nacken.
Jag ska INTE stressa upp mej, hålla mej lugn som en gammal kossa.
Mina släktingars lycka hänger inte på om jag skickar ett julkort eller ej, det är väldigt ego att tro det, men det kan kännas så ibland. Jag måste skriva julkort! Och jag måste ha minst två presenter till alla som ska vara här och fira jul, hur kommer det kännas annars för dom stackarna!
Jaja, coola ner sej, tare lugnt, varva ner, kanske börja dagen med ett glas sprit.

Köpa mej fri

Ska jag stilla mitt dåliga samvete med att köpa en get till en fattig kvinna i tredje världen och ge det till någon i julklapp?
När jag sitter med fingret på "gå till kassa" och frågar mej själv "Hur känns det här nu då?"
Då tycker jag INTE det känns bra! Så jag ångrar mej. Det känns som om jag är på väg att köpa mej fri från en liten del av mitt dåliga samvete över att vara en lönnfet svensk som kan köpa allt jag vill ha, så här till jul passar det ju bra! Men resten av året då? Och alla andra år framåt?
Nä, jag vill leva ett liv som hela tiden bidrar till att andra har det bra, hur man nu gör det?
Kanske genom att inte köpa så mycket överhuvudtaget, genom att använda det jag redan har, köpa schyst mat, obesprutat kaffe och bananer, se här http://smasteg.nu/daerfoer-ska-du-vaelja-eko-kaffe.
Alla måste väl följa sitt hjärtas röst, och jag ser för mej den där dräktiga geten och en jätteglad kvinna i en liten afrikansk by! Gud va glad hon ska bli.... Och ändå, känns det inte helt bra.
Ibland förstår man inte sej själv...

Köp, namnge och ge bort en get

Köp, namnge och ge bort en get