onsdag 23 november 2011


Det finns något inuti den svåraste känslan av sorg, smärta, uppbrott
som är-
befrielse.
Jag minns det när min värld rasade samman som tioåring,
mina föräldrar berättade att de skulle skiljas.
Det var så oväntat, hårt och dramatiskt.
Och i samma ögonblick som insikten föll ner i skallen på mej kom en känsla
av frihet, lätthet, tyngdlöshet.
Länken till sin egen innersta källa.
Så säger min bror, han har känt samma sak.
Det är fösta gången jag hör någon annan beskriva det.
Vi är alla samma.

söndag 20 november 2011


Vi pratar om pappa.
Att han är dålig.
ibland får någon av oss en gråtattack
och vi börjar båda hulka.
Klippan, den alltid starke, den odödlige, tryggheten.
Ingen av oss vill ha honom svag.
Det är som ett tjockt täcke över mej, över mitt sinne.
Jag kan inte tänka på nåt annat och ändå är jag som pausad.
Jag vill vara där med honom och hålla i hans jättestora händer,
jag måste vara beredd att åka varje stund.

lördag 19 november 2011

pappapappapappa


Jag måste få vara i det vackra skymningsljuset vid Kärleksudden.
Höra tystnaden.
Varenda träd har en egen linje som talar till mej där.

Jag sitter inuti mej själv och boxar i slowmotion, litet, svagt och avstängt.
Så här känns det alltså att vara rädd för att förlora någon.
Jag har älskat så mycket, jag kan älska ännu mer
och det ska jag!

fredag 18 november 2011

I AM NOT MOVING - Short Film - Occupy Wall Street



Jag bara måste skrika när jag hör Hillary Clinton och Barack Obama prata!
Vilket hyckleri!

torsdag 17 november 2011


Min tumme.
Vissa dagar speglar händerna ens inre, men inte jämt.
Idag just, känner jag mej ganska så här.
Alltid har jag tittat på folks händer och förknippat deras personlighet med hur
händerna ser ut.
Man är sin hand
ibland

tisdag 15 november 2011


I dag längtar jag till ett oändligt hav!
Varför ska man leva på jorden om man aldrig få komma till havet?
Det är lite samma längtan som att vilja sväva ut i rymden och se allt utifrån.

söndag 13 november 2011

BUS


Barnteater BUS idag med Elvin, min son som är 5 år.
Vi gör aldrig något själva så det här var på tiden!
Vilken fin teater! Så uttänkt och välgjort.
Och där sitter alla mammor och pappor med peruker och lösnäsor och löjliga hattar
och ser så löjligt gulliga ut, men de har bara gjort som de blivit uppmanade av skådespelarna. Fast själv får jag inte klä ut mej för Elvin, han tycker det är skämsigt.
Då tänker jag att jag ska önska mej en peruk i julklapp, för jag älskar att klä ut mej!
Jag skulle verkligen gilla att laga middag med en peruk på huvudet!
Liva upp vardan så den blir lite mer fräsig...