Mitt lejon bor i skogen

Oranie

Oranie är mitt favoritäpple i världen.
Detta glansiga lilla vackra äpple, ganska syrligt med vitt, lite gult kött.
Oansenligt på nåt sätt men helt beroendeframkallande.
Har jag tänkt i tio år sedan jag upptäckte det.
Idag hittade jag ett träd efter jobbet i en tom hästhage, jag slank in och fyllde ryggsäcken. Nu ska det tuggas i flera dagar! tänkte jag glatt.
Det är bara ett problem, när man liksom bestämt sej för att något är det bästa man vet och så var det inte lika gott som man trodde....
vad ska man göra då?
Ändå älska det, för det är ju så gulligt att ha ett favoäpple!

Kära liv som går upp och ner och är så kort,
när man plötsligt inser att det är 20 år sedan man var ungdom
och man trodde att man ännu är en....

Kära liv och alla misslyckanden och vackra ögonblick av närvaro,
jag har varit frånvarande så många dagar och det skulle jag vilja ändra på!
Om jag bara får dricka öl till lunchen varje blir allting lättare
och vardagssysslorna känns inte så betungande.
Om jag bara får låsa in mej på toaletten en timme varje kväll
då blir det stressade tillståndet skönhet.

Alela Diane - Oh! My Mama

En vacker kvinna

Igår såg jag en kvinna som var så vacker.
-Där är hon ju! tänkte jag, just så som jag föreställt mej.
Kanske 60 år gammal, en blandning av häxa, älva och moder.
Så vill jag själv se ut när jag blir äldre.
Inte fastna i att försöka se ung ut, inte krökt av bitterhet eller självömkan.
Utan stolt, rakryggad och ödmjuk.
(Jag önskar jag hade ett foto av den kvinnan så att ni fick se,
men jag vågade inte fråga om jag fick fota henne.)

Man åldras så fort, så snabbt försvinner ungdomens dagar. Ändå försöker vi hålla
fast vid den desperat.
Vad är det för tid nu mellan 40 och 60? Vad gör man med sej själv då?
Om man inte opererar sej i ansiktet syns det ju att man blir gammal, det går liksom
inte att komma ifrån.
Men inuti mej är känslan densamma som när jag var 15, hur gammal jag än blivit sen dess där inne finns samma själ kvar.

Idag tänker jag att

På min dödsbädd kommer jag inte ångra
att jag födde mina barn.

Till Stora Moren

Jag faller i skogens sköte.
Hon tar emot som alltid hon gör.
Vacker och stolt tornar vidderna upp sej just innan Fagersta, där skymtar man de blå bergen i fjärran när man kommer söderifrån. Landskapet lever och minns i mej, som ett lager av min egen hud.
Jag vill smälta in i dess famn och stanna förevigt.