Jag faller i skogens sköte.
Hon tar emot som alltid hon gör.
Vacker och stolt tornar vidderna upp sej just innan Fagersta, där skymtar man de blå bergen i fjärran när man kommer söderifrån. Landskapet lever och minns i mej, som ett lager av min egen hud.
Jag vill smälta in i dess famn och stanna förevigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar