Igår såg jag en kvinna som var så vacker.
-Där är hon ju! tänkte jag, just så som jag föreställt mej.
Kanske 60 år gammal, en blandning av häxa, älva och moder.
Så vill jag själv se ut när jag blir äldre.
Inte fastna i att försöka se ung ut, inte krökt av bitterhet eller självömkan.
Utan stolt, rakryggad och ödmjuk.
(Jag önskar jag hade ett foto av den kvinnan så att ni fick se,
men jag vågade inte fråga om jag fick fota henne.)
Man åldras så fort, så snabbt försvinner ungdomens dagar. Ändå försöker vi hålla
fast vid den desperat.
Vad är det för tid nu mellan 40 och 60? Vad gör man med sej själv då?
Om man inte opererar sej i ansiktet syns det ju att man blir gammal, det går liksom
inte att komma ifrån.
Men inuti mej är känslan densamma som när jag var 15, hur gammal jag än blivit sen dess där inne finns samma själ kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar