Sapfosöndag

Idag ägnar jag den mildgrå söndagen åt Sapfo. Västerlandets först poet som skrev kärleksdikter och var kvinna! Hon bodde på den grekiska ön Lesbos i Medelhavet 600 år före Krist och vi vet väldigt lite om hennes liv. Det har spekulerats i om hon var överhuvud för en slags flickskola men troligare ledare eller medlem i en mysterikult.  Det finns inga referenser till någon skola i Sapfos dikter, så det är troligen en efterkonstruktion. Hon skrev vackra kärleksdikter riktade både till män och kvinnor och spelade lyra. En av världens mest kända kärleksdikter är från Sapfo:

Gudars like syns mig den mannen vara,

han som mitt emot dig kan sitta, han som

i din närhet lyss till din kära stämmas

älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid

i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.

Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,

stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden

löper elden genast i fina flammor;

ögats blick blir skymd och det susar plötsligt

för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper

all min arma kropp. Jag blir mera färglöst

blek än ängens strå. Och det tycks som vore

döden mig nära.

 Sapfos dikter talades på versmåttet som kallas sapfisk strof, elva stavelser på tre rader sen fem stavelser som avslutning. Det jag ägnat mest tid åt idag är att försöka lära mig det utantill, det bästa jag hittat, (jag är inte så bra på att leta på nätet, finns säkert något underbart bra som jag inte funnit!) är det här: 

https://www.youtube.com/watch?v=nJ-Pzunamco

Och den här! 

https://youtu.be/NOcPVj_lcz4

Fascinerande att tänka på hur det kan ha låtit med lyra och kanske slagverk, en kör av röster som läser eller bara en?