Fast i vikings

 Jag har fastnat i Vikings, serien som alla såg för flera år sedan.
Jag kollade också första avsnittet när den kom, och tyckte bara det var köttigt, blodigt, sexistiskt och som en nidbild av hur en tänker sig vikingar, grova och råbarkade. Men jag längtar ändå efter det där fornnordiska i filmformat, och tänkte efter nyår när allt var stilla och inget hände, att jag ger det en chans till, härligt att ligga och glo på en serie i vintermörkret.
Och som jag fastnat, oj oj, oj, precis det här jag inte vill! Att jag bara måste se nästa avsnitt, bara tänker på alla karaktärerna hela tiden och tror att det är vikingatid som pågår när jag kommer ut på gården från mitt hyreshus.
Helt fast alltså! Och nu har Ragnar precis dött, det vill man ju inte. Han är ju både ljuvlig och odödlig! Och jag tycker att serien är inspirerande ur kvinnosynpunkt.
Det finns flera kvinnor med avgörande roller som är slagkämpar och pratar med varandra om andra saker än män, och ger på det stora hela sken av att nordborna var mer jämställda än de kristnande i England.
Var det sant? Ingen vet. Och det hör ju också till när man är helt uppe i en serie att man vill prata om den hela tiden, så det gör jag och då har jag blivit upplyst om att efter säsong 4 är det inte bra längre.
Precis där jag är nu alltså. Men bara för att alla säger så, så vill jag ju inte sluta titta.
Men det här att fastna i en serie som upptar en massa tanketid, när det är så mycket annat jag vill/ska/måste göra- no, no får inte hända igen. Inte igen, aldrig mer...