Så här ser jag ut i kväll. Stora kontraster i ljus och mörker suddar bort mörka ringar under ögonen och en konstant gråtsvullnad som inte hunnit lägga sig, efter flera dagar på gråten. När jag inte trodde det kunde bli svårare att vara människa och klara av jobb, plugg, barn- då blev det  ä n n u  svårare. Detta är min väg, jag tror att det som händer har en högre mening av utveckling och lärande. Men måste det vara såå hårt, såå svårt och såå outhärdligt?