Detta om mat

 

 Jag älskar att handla mat, mycket mat att fylla skåpen med. Jag blir liksom glad när något tar slut och jag får skriva upp det på en lista för att inhandla snarast. Det ska alltid finnas smör, citron, soyasås, vitlök, olja, socker, salt, mjöl, hårdbröd, morötter, buljong hemma hos mig.Annars blir jag nervös. Just de sakerna också, vet inte varför.

Är det någons slags krigstänk, kristänk?

När jag var på besök hos min pappa sist delade vi på hans sista hårdbrödskiva till ärtsoppan, ”vadå har du verkligen inget mer hårdbröd?” undrade jag. Visst, jag förstår att någon gång måste knäcket ta slut, men jag överlappar alltid med nytt bröd, håller det på att ta slut så köper jag innan brödburken är tom. Men farsan bekymrar sig inte, han är nog mer ekonomiskt lagd. Kanske tänker han mer så här; "om jag dör och brödet är slut, vem bryr sig?"

Kanske är det också någon slags statusläge, att ha råd att köpa mat. När skåpet är tomt är man fattig på riktigt.

Man brukar såga om ved, att ett bra vedförråd ska räcka två eller tre vintrar, inte bara en vinter i taget. Ifall de som ska elda bryter armar och ben, blir liggande, har för mycket annat att stå i måste förrådet vara fullt, det ska gå att få värme i stugan ett par år om något händer.  Är det inte samma med maten? Borde inte alla vilja ha ett förråd som räcker länge om det krisar?