Jag älskar att vara upp på nätterna. Varför är det så härligt? Det är som ett eget spacetidrum där dagen avstannat, barnen tystnat, grannarna sover. Tankarna tycks klarare på natten, de får sväva lite fritt och ensamt i det tysta. Loopa sig, inte bli störda av göromål som måste göras. För man får inte ens göra saker som låter på natten, dammsuga eller skrika, spika i väggarna, spela ashög musik. Natten kräver stillsam aktivitet. Att skriva på natten är ljuvt, men det blir inte alltid så bra även om man i stunden kan tro det. I det nyktra, rediga dagsljuset med allt sitt förnuft kan natttexterna sen framstå som både patetiska och naiva. Men de får finnas ändå och bil till och ibland så blir det faktiskt bra!
Nattmänniskan i mig vill skriva natttexter med tre T.