Jag skriver hur jag vill! Vilken ändlös befrielse! Till sist har jag förstått att det är jag själv som ska trycka mina ord. Efter flera års försök att bli publicerad på förlag med barnboksmanus och lyrik.
Som om någon annan ska bestämma över mina texters existensberättigande. Nu gör jag det själv! Eller snart, måste bara redigera och skriva om i tusen år och ändra mig igen hundra gånger.
Och skaffa lite pengar så att jag har råd med tryckningen och låta några utvalda läsa genom först, tänk om de somnar mitt i läsandet och tycker det är trist men inte vägar säga nåt... Äsch jag trycker ändå!
Tänk om de tycker det är banalt och patetiskt. Så bra! Då tycker de nåt! 
Och sen delar jag ut den faktiska boken till alla som jag tror kommer förmå sig till att öppna bladen och ögna igenom raderna, kanske stanna upp och få en bild eller en sång i huvudet. Jag vill det.