Idag har mina barn åkt till Spanien. Tomhet. Ensamhet. Sommarlediga dagar utan fyllnad. Nu ska jag djupdyka in i ensamheten och det läskiga med att vara där. Jag ska rensa och göra nytt.
Mitt hår har jag klippt av, som varit långt de sista 20 åren. Min dator måste jag tömma på allt och starta om för den är så full av virus att den inte går att använda längre. Mitt överfulla  källarförråd, elden vid mitt sommarhus som brände upp allt jag samlat under många år. Är det en sån tid nu? Att göra upp, rensa ut och ge plats för det nya? I så fall måste jag välkomna det, hur gör en det?
Stå med öppna armar mot skogen och solnedgångarna, mot himlen och havet, kanske faller det ner över mig, kanske sveper det in över mig. Var öppen och låt ske.