Detta vårljus! Så obarmhärtigt avslöjar det varenda smutsfläck.
Det finns ingenstans att gömma sig, det enda som fungerar någorlunda är att stanna inne.
Jag gör det, kan bara ta in ljuset i små doser. Jag som längtat så, nu är jag överrumplad.
Vad gör denna enorma kontrast med oss nordbor? Från att leva ingrottad i totalt mörker ett halvår,
till att plötsligt bländas av ett påträngande ljus som avslöjar allt. Kanske får vi starkare psyke,
eller blir vi mindre rädda för att synas som vi är? Finns det någon statistik på detta?
Det är i allafall påskafton imorgon, bladen i mitt spretiga påskris på bordet håller på att spricka ut.
Gården är full av lekande barn, alla snö har smält, en hel veckas ledighet för oss som jobbar i skola.
Denna lagoma högtid är så underbar. Död och uppståndelse, känslosvall, små grässtrån.
Det är fint alltihop, nu kommer jag ihåg att våren är underbar!