Vårljus.
Jag har sängen vid ett stort fönster,vaknar i tallkronorna.
Det är himmel och fåglar, en liten råbock som smyger nära hyreshusets baksida
och äter äpplen någon lämnat i mossen under björkstammarna.
Jag sitter stilla med snytpappret runt näsan när han får syn på mig.
Våra ögon möts, han böjer huvudet för att äta, släpper inte min blick höjer huvudet igen,
gör så upp och ner flera gånger, kan inte sluta oroa sig för om jag ska anfalla.
Jag vill vara fågelsången, upplösas i den. Alla mitt livs vårar rusar i bildminnen
genom skallen. Det förhoppningsfulla, det om livet lovande nyutsprungna, hur marken
börjar flämta och svälla, låter gräs och blad tränga upp till värme och ljus.
Av allt detta är jag del, på det minnet har jag överlevt vintern förstår jag nu.