Min äldsta son har bott växelvis hos mig i många år, jag har aldrig vant mig vid uppbrotten och avskeden. Nu är det svårt med alla tre varje fredag, antingen för att de kommer eller för att de ska åka. Det blir så tomt när de far, och redan i kväll märks det i oss alla att imorgon är det dags igen. Sen blir det tufft när de kommer tillbaka och ska av reagera sig allt om en vecka.
Jag skulle inte orka ha dem jämt ensam, men jag önskar samtidigt att de slapp flytta emellan.
Okej, utvärdering var det.
Jag är gladare.
Fattigare.
Humörsvängingar, fast mest mellan arg och glad, inte så ledsen som förr.
Skönt att bo ensam i mitt hem och bestämma allt om sitt hem, men jag känner mig ofta ensam med att ta hand om barnen. Skulle vilja ha ett kollektiv runt oss med andra vuxna som också bryr sig om mina barn. På det hela taget mest vinning, men en hel del sorg att inte vara med barnen jämt och samtidigt veta att jag inte skulle orka det ensam. Mina kära barn, de är så himla roliga och jobbiga och jag är en så hopplöst jobbig morsa som försöker och försöker varenda mammavecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar