Kära blogg!
Du är inte min vän som jag litar på.
Du är ett blad i det okända, jag vet inte var du går.
Det har alltid varit mitt dilemma, att skriva något meningsfullt
men inte för personligt och inte heller för opersonligt.
Skriva om julen? Att jag sitter på kvällarna och letar julklappar i datorn.
Det är ett nytt fenomen, är det verkligen effektivare? är det trevligare?
Det är ensamt iallafall och stirrigare, men trevligare, nä.
Stundom tänker jag "varför ska jag fira jul? Vad säger jag till barnen om varför vi firar jul?"
Svar: Inget. Vi bara gör det.
Jag har inte julångest, mina jular som barn var underbara. Därifrån färgas
vårt förhållande till jul skulle jag tro. Däremot tycker jag de sista tio årens jular varit ansträngande, för att jag tagit hand om att upprätthålla traditionen i mina barns familj.
Det är på nåt sätt ett tungt ok att bära ensam, det orkar jag inte. I år är första gången jag firar
med två X-makar med respektive och mina tre barn, hur ska det går? Hoppas vi blir fulla
och sentimentala och börjar sjunga julsånger. Nej, inte fulla för barnen, det är dåligt.
Stämningsfulla och sentimentala...