fredag 25 november 2016

Här ligger jag på en hotellsäng i Lissabon.
Plötsligt slängd från en värld in i en annan.
När jag började prata om eterkroppen som inte hängt med till min bror och mor som också är här,
verkade de lite oförstående. Jag förstod då att jag lever i en bubbla, där ett sånt begrepp är helt relevant och logiskt. Kanske kan en översätta det till jetleg även om det låter lite platt.
Uppenbart är iallafall att eterkroppen inte hängt med, troligtvis landar den framåt lördag fm.
Här har vi iallafall gått upp och ner för vindlande trappor i den vackra staden med underbara husfasader och massor av övergivna, fallande hus. Jag försöker höra språket och sniffa till mig essensen av vad det är för slags land det här, jag har redan en massa föreställningar från Spanien om hur Portugal är i jämförelse... med Spanien.
Spaniens kusin i skuggan, en fattig variant av Spanien osv. Men jag tycker det verkar högst eget.
 
Egen historia, eget språk, egen musik. Fadosången är kanske uttrycket för den portugisiska själens klagan. Den verkar gå helt i moll och kommer ut så sorgset vackert.
Tuppen som finns i alla souveniraffärer kommer från en gammal saga om en oskyldigt dömd man som sa "Om jag är oskyldig ska den döda tuppen resa sig upp och gala."
Jag gillar den här staden, jag vill krama ut allt ur den dessa dagar när jag är här. Måste genast springa ut och se vad som händer nu, fredagkväll alla har fått lön, det borde vara livat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar