Jag sitter ensam på en bar i Spanien

Eftermiddagssolen värmer mitt ansikte.

Jag dricker små öl, canitas och äter några tapas.

Jag har datorn och mitt diktprojekt med mig på bordet.

Mina kalla fingrar rör sig över tangenterna.

Jag känner mig varm inuti.

Jag känner mig långsam, inte rädd för det okända,

Åtminstone inte just nu, åtminstone inte idag.

Familjer strosar långsamt förbi, det är familjedag.

”Har ni lamm?” frågar en kvinna i sin mobil.

Alla har lamm kvar från igår, klockan tre är det lunch.

I natt satt jag i kyrkan med min svägerska, det var så ljust därinne.

Jag hakade upp mig på ljusen.

Släck för sjutton, så det blir lite mysigt här! ville jag ropa.

”Men då snubblar de handikappade”,

sa den vackre Jesus från korset på marmorväggen.

”Då faller de gamla över varandras ben.”

Vi knäböjde vid bänkarna

Jag höll mina händer så hårt knäppta.

Jag bad om befrielse.

Jag bad om ljus i mitt hjärta.

Jag bad om frid i mitt sinne.

Klockan är tre nu, jag ska gå hem till lammet

och lammungarna.