Mina barn vet nog inte vad poesi är.
När jag ska somna dem en kväll får jag ett infall att läsa något högt ur en Werner Aspenström dikt- samling som ligger bredvid sängen. Något annat måste de lära sig än svordomar, Kalle Anka och bolibompam, tänker jag. Jag slår upp boken på måfå, dikten heter Oxe och handlar om en oxe som ska slaktas.
De lyssnar andaktsfullt, vill att jag ska läsa den igen.
Ett par dagar senare när vi ska åka på utflykt säger min yngsta son "Du måste ta med den där boken om oxen mamma, du måste läsa den för oss igen."
Underbart! Här ska läsas dikt! Ikväll läste jag en dikt av Bodil Malmsten som jag gillar "Ett bloss för moster Lillie"
Men den var för lång, de började gäspa och rulla runt. Jag var tvungen att göra till rösten och överdriva jättemycket för att hålla dem kvar, ändå tyckte de att den var mest konstig.
Enklare poesi, rakt på sak ska det va.
Nytt försök näst gång.