Teatermaskinen Vi går en annan väg

Jag har varit på en ganska helt fantastisk teater idag! Hela dan höll den på, i 9 timmar! Nu när jag sitter i tystnaden hemma och tänker på den blir jag  jätteinspirerande! Jag har lust att göra teater! Och det trodde jag aldrig att jag skulle känna igen. Jag ville bli skådespelare när jag var ung, jag gick teaterskola, spelade gatuteater och jobbade med en teatergrupp på heltid. Sen fick jag nog av att ge hela mitt liv och kraft till det, då ville jag bli lantis, ha min egen stycke jord, sköta mej själv. På den vägen är det nog, även om jag bara gör den drömmen lite på sommaren.

Men teatern har jag inte saknat, snarare tvärt om. Jag tycker allt är amatör, det berör inte mej på riktigt, det är dåligt och jag tror inte på det. Men idag gjorde det ingenting om det var amatörmässigt emellanåt, eller om jag inte trodde på alla skådespelare hela  tiden. Jag köpte paketet ändå! De tog med oss i publiken på en sagolik vandring genom skogen i Riddarhyttan, över vattnet, längst vägarna, in i mörka kåtor och illaluktande torp med jordgolv. Alla miljöer och historien om människorna som trampat här genom århundraden gick verkligen in i mitt kritiska hjärta.
Jag ser att genom teatern kan man faktiskt komma åt något inuti människor. Få dom att se. Det var fint, jag blev hoppfull i allt det mänskliga mörkret. Föreställningen spelas igen i slutet av juli.