Två nätter med äggoljetempera

Jag har köpt en svindyr färg, gjord på ägg. Den ska komma med posten till Turboden i Söderbärke
och jag ska hämta dem med bilen själv, för jag har fått körkort.
Jag har mätt rummet som jag ska måla, kanske 10 gånger för att få fram hur många kvadratmeter det egentligen rör sej om, det blir olika resultat varje gång. Jag förstår inte, jag kan inte göra matematiska uträkningar, det liksom knollrar sej i skallen. Jag ringer och ringer till de som säljer färgen i Örebro, och de förklarar tålmodigt hur mycket som går åt och hur jag ska måla för att få bra resutat. Jag fattar ändå inte, jag beställer asmycket färg och min kille Andres är inte hemma så jag behöver inte berätta för någon hur asdyrt det kommer bli.
Han är ändå så glad att jag tar hand om det hela, tycker kanske det är lite konstigt bara att jag valde gult, köket som ligger vägg i vägg är ju redan gult... Ja, hur tänkte jag då? jag tänkte inte alls. Och nu känner jag mej korkad.  Gult igen. Hallå? Jag tänkte på kvällsljuset, att det skulle bli så vackert med en ljus gul färg. Att man skulle ligga där och känna lugnet och njuta av ljuset som silas genom trädkronorna in i rummet.
Efter några dagar anländer färgen och på natten står jag i det riggade rummet med min stora färghink.
Alla har gått och lagt sej i vårt hus, jag har flera timmar av ensamhet framför mej, ingen ska störa.
Nu ska jag ta det lugnt, lyssna på radio, röra färgen så noga och duktigt ända ner i botten och stryka den tålmodigt och fint över de vita väggarna.
Jag öppnar burken i andakt, det ser ut som rörda ägg och det doftar äggigt också. Jag gör allt så stilla, helt i min egen takt och jag älskar det här! Precis så här vill jag spendera sommarens alla nätter.
Jag målar och målar med äkta ägg och ute i hönshuset sover mina och barnens första egna hönor. Ägg, ägg, ägg vart jag ser.
 Klockan halv tre på natten har jag gjort en första strykning på alla fyra väggar. Det har bara gått åt en liter färg. Äh va fan, vilket slöseri! Jag ligger i sängen och kan inte sova för jag får sån ångest över att jag köpt för mycket färg, helt i onödan! Jag tänker på olika lösningar, åka tillbaka till Örebro med resterna, sätta upp en lapp på Ica till salu, blanda till andra kulörer. Nej, det skulle säkert bli skitfult.
Jag somnar i ett töcken av en gulgrå färgkarta.
Nästa natt är jag på dåligt humör, känner mej astrött som en urlakad grottmänniska. "Det kommer smitta på färgen" tänker jag. Jag måste vara glad! Jag börjar med en andra strykning klockan 23 och nu suger väggen i sej massor, det går åt flera liter. Färgen beter sej helt annorlunda än i går, liksom girig som om den vill ta slut! Jag bråkar med den, försöker dryga ut varje penseldrag. Men väggen bara suger och suger. Dessutom har Andres börjar skrapa en stor möbel i samma rum som  jag är i. Jag vill vara ifred, jag spelar lugn cool men inuti är jag egentligen sur och stressad. Jag kan bara måla i ensamhet. Det visste jag inte mej själv, jag visste inte att jag är så långsam. Att jag vill smyga runt färgburkarna länge innan jag öppnar dom. Att jag vill ha allt iordningställt och stilla. Jag vill göra allt sakta, så att det känns. Jag visste inte det. Men det är så! Och nu måste jag skärpa mej, för det ska bli klart! Man måste jobba på ibland, inte bara känna så jävla mycket! Måla på din fan, imorgon ska det vara färdigt.