Nibble brinner

Den sista järnafilmjölken står i mitt kylskåp. Det lär inte bli nån mer på väldigt länge. I natt brann hela det lokala mejeriet ner tillsammans med 70 kor som blev innebrända i ladugården. Deras själar svävar över järnafjärden, all den ångest de kände i nattens lågor är redan borta. Men det luktar fortfarande bränd död flera kilometer bort. Det drabbar alla i det lilla samhället. Vem kan utföra en så grym handling? Det väcker också frågor. Är det värre än att slakta och äta köttet? Är det värre än att ta kalven från sin mamma när den är nyfödd, för att ge mjölken till människor? Även om det är ekologiskt, eller som här tom. Biodynamiskt. Vad är lidande? Och vem bestämmer över djuren?