Man hör ju hur fantastiskt det låter!
Jag var hemma själv, tänkte sätta mej med katten i soffan och bara se på de snöiga trädtopparna utanför fönstret en stund. Så knackade det på dörren 10 minuter över 12. Men åh! Först tänkte jag inte öppna, vem ska störa mej nu i denna viktiga minut för att hämta några glömda vantar? Men okej, jag öppnar. Det är brevbäraren som står där med ett stort paket till mej! Jag tänker säga, men gör det inte att klockan är ju 12.12 nu om en minut!
Hinner sätta mej i soffan igen ned paketet, sen händer det!
Kling, klang, klong!
I paketet finns en adventskalender från 1982! Den gjorde jag och min pappas kompis Jonte den vintern. Det är huset jag växte upp i. Huset som funnits med i mina drömmar hela mitt liv, bilden av barndomen i sitt vackraste skimmer.
I varje lucka har jag eller Jonte eller någon av mina föräldrar ritat små bilder. Allt är så sprudlande och ungt, fyllt av entusiasm.
Varför kommer det nu precis?
Är det nåt jag ska förstå?
Det var iallafall ett väldigt kärleksfullt dokument från min svunna barndom, en fin gåva i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar