Varför bråkar barnen hela tiden?
Och varför stör det mej så oerhört?
Om jag bara lät dem hållas vore kanske det allra bästa?
Men det känns som att de kan slå ihjäl varann på riktigt ibland, eller klämma ihjäl eller hoppa ihjäl.
Jag måste helt enkelt vara där och kontrollera.
Jag har tänkt att de bråkar mer för att de är halvsyskon? Eller för att den äldsta bor varannan vecka bara? Men andra föräldrar som jag pratar med bekräftar att deras barn också bråkar, fast de har helt andra omständigheter än oss.
Och kanske är det så att barnen själva inte mår dåligt av att bråka. Att det bara är ett av sätten som man kan förhålla sej till varann.
Iallfall är det jävligt tröttsamt, och jag undrar ibland varför har jag valt det här? Hur kunde jag vara så jävla dum?
Å Klara! Jag förstår dig så väl i det du skriver!! Det kunde varit min verklighet du beskriver. Det är ljudet som är det värsta för mig. Att behöva höra dessa missnöjda tonfall från den lilla när den stora är där och retas och stör. Dom gapar och låter mycket för att vara flickor tycker jag. Jag upplever som du att dom bråkar jämt. Hela tiden. Det tär och tar mycket av den lilla energi man har kvar. Stor kram och styrka till dig! M
SvaraRaderaJa hur det låter! Ljuden irriterar på ett alldeles särskillt vis som får en bli GALEN!
SvaraRadera