Totalt ur rutin efter en vecka hemma med sjuka barn.
Åh, jag som älskar vardag när allt är i sin ordning och alla går till sina dagliga verksamheter.
Nu tycks allt vara flytande, som snor, som ovissa timmar där man uppehåller sej.
Jag som har så mycket att göra! Stressmaran rider min rygg.
Och det är ju ändå jag själv som satt detta enorma hjul i rullning, hela tiden kommer det till nya projekt som ska tas om hand. Marknad igen, körkortsplugg, syltkok, måla om ateljen, läsa böcker för min kurs, backa runt hörn, parkera minst 100 gånger har körskoläraren sagt osv. Plus vikariera på lite olika jobb. Ska det alltid vara så här?
Jag undrar också det ibland. Ska det alltid vara såhär? Nej, Klara, jag tror inte det! Det är i alla fall det jag fått höra...:-) Visst är det svårt att se någon ände på det när man harvar runt men jag tror att det kommer en dag när du upptäcker att det har lättat lite grann och då kommer du nog att tänka att det var nog inte så jobbigt i alla fall.
SvaraRaderaDet där lät klyschigt va?
Styrkekram från mig!