En blogg om den poetiska vardagen för en ensamstående mamma från Dalaskogen som bor i lägenhet i Järna och skriver dikt.
onsdag 6 juni 2012
Venuspassagen
Det är den här Venuspassagen, den gör något med mej som jag inte förstår. Saker fallet ur mina händer, gråten vill bli gråten ideligen,
ilskan bubblar, hungern finns inte fast den finns. Det liknar PMS fast det inte är det, vad är det då?
Kanske en påminnelse om vår förgänglighet och hur kort tid vi finns till på jorden? Jag sörjde efteråt att jag hade missat att den skulle komma och att jag inte fixat sånt där skydd för ögonen så att man kunde titta i solen och att jag inte ställde klockan för att kliva upp och se den. Nu är det kört. 105 år till nästa gång. Det blir våra barnbarn som får chansen nästa gång, Klara! Då kanske dom är i 70-80-årsåldern! Undrar hur vår värld ser ut då. Det vill man ju inte heller tänka på för mycket för det är riktigt jobbigt.
Kanske en påminnelse om vår förgänglighet och hur kort tid vi finns till på jorden? Jag sörjde efteråt att jag hade missat att den skulle komma och att jag inte fixat sånt där skydd för ögonen så att man kunde titta i solen och att jag inte ställde klockan för att kliva upp och se den. Nu är det kört. 105 år till nästa gång. Det blir våra barnbarn som får chansen nästa gång, Klara! Då kanske dom är i 70-80-årsåldern! Undrar hur vår värld ser ut då. Det vill man ju inte heller tänka på för mycket för det är riktigt jobbigt.
SvaraRaderaStor kram till dig!
M