Två veckor har gått sen jag kom hit till de tunga dalaskogarna för sommarens skull. Mina fötter har ännu inte landat. De vill inte, jag är kvar i en dröm mellan jorden och atmosfären. På morgonen vakar jag ledbruten och outsägligt trött, jag drömmer mer än jag någonsin kan i lägenheten. Jag iakttar mest, det blommande, de hotfulla molnen som drar förbi. Tänker på lodjur, tänker på vägen där det inte kommer några bilar.
Det är något som har hänt inne i en liten spricka i mej, men det går inte att få tag på det, jag vet inte vad det heter.
Men likväl i den rationella verkligenheten har jag;
Grävt upp lupiner vid vägkanten
Klippt i det buskiga äppelträdet utan större förändring
Kört lite jord och kompost till en pumpabädd
Surat vid badet för det var blåst och kallt
Grillat en grill
Sövt barn
Jag blir nyfiken på det där som händer inne i sprickan!
SvaraRaderaVad underbart att drömma så rikligt. Det måste väl betyda att du sover djupt och kanske därför du faktiskt känner så stor trötthet?
Varför gräver du upp lupiner i diket?
Min älskade farfar Helge älskade lupiner så jag har planterat en i min minnesrabatt här hemma. Den är vit och har flera knoppar på gång nu! Jag har planterat flera blommor som andra tycker är ogräs, men då undrar jag varför man tycker att de är ogräs? För att dom älskar att leva och sprida sig?
Kram till dig kära Klara!
M