Glada IKEAfamily åkter till IKEA för att köpa nödvändigheter.
Alla är vänner och frid och fröjd, ett barn sover, ett är på IKEAdagis
ett går duktigt bredvid mamma och styvfar genom de upplysta montrarna.
Men i den långa kön till restaurangen tar den glada sången slut, då blir det plötsligt stress och missförstånd och hårda ord och mamma arg och pappa arg.
Vi sitter tysta och äter stelnad pannkaka och isterband med rödbetor,
stirrar ut i tomma intet och hatar varann.
Jag gråter och tårarna droppar ner på isterbandet. Jag skiter i att alla duktiga
pappor med brickor ser mej, jag skiter i kineserna som sitter bredvid och delar på en köttbullstallrik.
Så skört allt är, så lätt vi sårar varann vi små människobarn, vi små ikeafamilies.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar