Tiden går så fort när man är BARNLEDIG.
(Vilket ord)
Jag försöker registrera och lägg märket till saker som jag ofta inte har en chans att se
för att barnen hela tiden är där och kräver fokus.
Det blir mest människorna jag tittar på, alla dessa människor!
Fik med unga människor, fik med blandat unga och äldre människor, ett kondis med
bara äldre människor, vilket ska vi välja?
Vi har inte så lust på unga människor, faktiskt föredrar vi gamlingar, det blir kondis. Vi hinner med två och en restaurang.
Jo, dagen är helt lyckad, bara så knapp, jag skulle behöva mycket längre tid för att
verkligen smälta in i det faktum att vi är själv.
Hur ser vi ut tillsammans? Jag känner mej gammal, men ganska fin. Andres ser fin ut tycker jag, en aning trött kanske...
Vi pratar hela tiden, är det ett gott tecken? Det skulle jag nog tyckt när jag var yngre och såg ett par upptagna i ett samtal, "de har verkligen något att säga varann!"skulle jag tänka.
Men nu är jag inte lika säker.
Det är ju också underbart att kunna vara tysta tillsammans, att våga det, att ändå ha ett samspel i tystnaden.
Jag kommer ju ihåg hur jag var innan jag fick barn, men det är så avlägset nu, en helt annan tidsålder. Men någonstans anar jag att det kommer bli ganska liknande när barnen är större, bara att jag själv kommer vara mycket mer avspänd och skööööön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar