Höstdagar i dalaskogen.
Ännu är marken så mjuk att det går att gräva om de små grönsaklanden första dagen efter vi kommit.
Bara några grönkålsplantor stod tappra och stolta kvar i jorden, allt annat är förändrat, vissnat och klätt i tät rimfrost ända fram på dagen, solen når inte över trädtopparna så här års.
Vi småpular, räfsar lite eklöv, bär in krukor och lådor under tak. Jag bygger en skitful eklövskompost, min vän Fia har läst i en bok att eklövskompost blir som grädde om man sköter den rätt i några år och det vill jag gärna ha!
Jag och Andres fantiserar om hur vi ska renovera köket nästa år om vi har några pengar, men vi har båda svårt att föreställa oss hur något kommer bli som inte finns.
Spisens kakel ska vi knacka ner och slänga på nytt fint murbruk, vi behöver en ny vedspis, nytt golv in, kanske lercleana väggarna. Är det snyggt med lerclening och panel tillsammans? Slipa inuti de gamla skåpen och måla dem, använda de gamla slitna skåpdörrarna men fräscha upp dem med lite färg och nya knoppar. Åh vad jag ska ta i och jobba och gno! Känner mej så inspirerad!
Men vet ju att när det väl är dags kommer så mycket i vägen, diska, laga mat, ett barn som måste sova. Egentligen är det otroligt att jag behåller illusionen om att jag ska få något gjort överhuvudtaget! Men det är kanske längtan efter att få skapa och som håller mej uppe...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar