Lyckost mej som har barn som älskar mej!
Det är så ofattbart, att få bli älskad av såna rena vackra varelser!
Jag tänker att jag inte förtjänar det, att de är så beroende av mej
att de inte har nåt val. Men jag känner ju kärleken, den strömmar ur dem
och den är riktad till mej.
Vi ligger i den stora sängen vid fönstret och ser på himlen, en på varje sida
av mej, de vill mysa och hålla om mina tuttar.
Det blir alltid bråk till sist om vem som ska ligga mest nära, men innan det
händer genomgår vi några underbara ögonblick av kärlek.
Vad ska vi göra idag? Solen vrållyser och septemberhimlen är hög och klar.
Vi kan inte styra upp nåt som vanligt, vi bara lallar runt tills det
blir vardag igen.
Fast nu äntligen har A gått ut med barnen lite så att jag kan skriva klart, då börjar jag städa istället på måfå lite här och där. Nej, sluta städa för i helvete! Skriv klart och gå sen ut i solen! Jag kommer inte ångra att jag inte städade mer i mitt liv när jag är död.
Vill lyssna på Beatles "black bird" just nu i jättehörlurar och stirra in i horisonten.
Jag tror vi åker till havet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar