Fredagkväll i betongen

Vilket tvärt kast hit från skogen där vi tillbringat
hela sommaren.
Jag har redan glömt hur det är där, men jag vet att
jag känner mej alldeles annorlunda här mot där...
Det är som om hela jag inte finns här i lägenhetslivet.
Även om det är mycket jobb och slit på landet, för vi har det så primitivt,
så känns det ändå mera meningsfullt, och det vi gör är för oss.
Här börjar jag tänka på grannarna och deras liv, jag börjar bry mej om hur jag ser
ut och vad jag har på mej. Det har jag inte ägnat mycket tid åt under sommarmånaderna.
Visst är det kul också med det sociala livet i lekparken där alla känner alla.
Men jag har faktiskt inte saknat att umgås på hela sommaren.
Ja, det är helt visst två olika världar, båda bra men skogen bäst!
Och så har Andres syster åkt hem till Spanien, hon var med oss en månad här.
Det blir tomt...
Jag tänker på mina luktärtor i skogen, undrar om de står och doftar i den svala kvällningen?