Utflykt

På visit i Malmö. Allt tycker jag om här! Bästa billiga falafel vid möllevångstorget, öl på simpan, barock frukostbuffe, husfasader, måsarnas skri, havsvindar, folk som virvlar förbi i den lilla snön. Inspirerande storstad långt bort från skogarna i Bergslagen dom jag känner mej så besläktad med.

Imorgon åker jag snälltåg hem till vardagen.

Bästa kaffekoppen

Den här koppen köpte jag på en loppis i Frankrike. Kantstött med lite ingrodd smuts i det kantstötta, kändes den som det mest gedigna loppisfyndet.

Kanske köptes den från början av en tjock fransk husmor, som serverade kaffe eller te i många såna här koppar på söndagarnas kafferep.

100 år senare drar jag i lite as-starkt kaffe, mycket skummad mjölk, sist en liten sockerbit.

Det bästa en kan ha en mulen lördagsmorgon!

Stadsmuseet

En fika på söder i Stockholm när blötsnön snöar in i ansiktet, det får bli på  stadsmuseet för det gillar jag mest.

Totalt ostylat, lagom mycket folk, medelåldern kanske 50-60 år. Helt klart ohipp miljö därför den allra hippaste i mina ögon! Men kön är jättelång, farao va mycket folk, har plötsligt alla hittat hit ändå? Det visar sej att museet ska renoveras och hålla stängt i 2 och ett halvt år. Caféet likaså. Åh det kan man ju bara gissa vad det blir av det sen när de öppnar igen, men hoppas jag har fel.

Precis har jag sörjt över att de butiker som stack ut med att vara annorlunda och egna, ersatts på många ställen av de stora kjedjorna och exklusivare butiker. Multi kulti, second hand skivaffären i t-banan slussen osv. borta.

Kapitalet styr i vanlig ordning.

Årets första dag sägs spegla det kommande året.
Hos mej har dagen varit mulen och tung, lite bakis och småsorglig men på nåt sätt mysig och skön ändå.
Hur tolkas?

Jul

Den här julen kommer jag minnas, den kommer sticka ut som den första firade i vårt hus i stora Moren. Vädret är idealiskt, nattens tysta stjärnhimmel lika så, den gnistrande granskogen. Ändå fattar jag inte vad jag håller på med. Julfixa tills jag stupar, för vem? Ingen tackar mej för att jag stressar med brysselkål eller mandelmusslor. De kunde lika gärna äta varsin varmkorv om det var så.

Men igen är det min överdrivna ansvarskänsla och husmoderskorset som styr mej. Imorgon ska jag tänka på det.

Husmorsdilemma

Jag skar av en bit av pekfingret idag.

Men entusiast av luciatradition som jag är, vill jag att vi ska fika nåt imorgon bitti.
Det blir skurna pepparkakor gjorda med en hand. Lussebulle kräver två.

Refuseringsbrev

Vad är bra text och vad är dålig?

Jag har just fått min sjunde refusering av åtta möjliga, på ett barnboksmanus som jag skickade till förlag i våras. Jag kan inte påstå att jag hade så höga förväntningar från början. Jag kände liksom på mig att texten var för kompakt, och obearbetad. Ändå har jag jobbat om varje stycke minst tio gånger, för att lätta upp, förtydliga och förbättra.

Och så till slut orkade jag inte mer och skickade jag in det trots mina tvivel, bara för att få det gjort.

Bara för att prova processen.
Berättelsen är en hjältesaga, med en flicka i huvudrollen, som hör någon aldrig sluta gråta i skogen långt borta. Hon ger sej ut på en räddningsexpedition med sina djurvänner.

Och fast jag inte förväntade mig att det skulle bli antaget, fanns det ett litet hopp, så nu är jag i alla fall besviken. 

Sitter här i skymningen och retar upp mig över att jag läst så många dåliga böcker. Hur fick blev de till? Vem bestämde att de skulle få finnas och inte min poetiska saga?

Jag har inte den minsta lust att gå tillbaka i historien och försöka förbättra den ytterligare. Jag vill hellre börja jobba med nästa skrivprojekt.