Members of the Pussy Riot burn effigy Putin as they vow to continue thei...

Alltså mitt nya liv är något alldeles paradisiskt!
Idag har jag suttit i två timmar i streck och skrivit på en text om ett kök som jag var i som barn.
Jag var där på riktigt idag! Det var som när jag var liten och ritade bilder eller lekte, helt närvarande.
Barnen går på dagis och jag får ha de här timmarna för skapande, det är en lyx utan dess like.
Jag blir rädd att det ska försvinna när det smakar så gott.
Och jag vill så gärna göra det! Det är en guds gåva.

Gud va jag känner mej glad, inspirerad och upplyft! Jag har börjat på en skrivarkurs och jag ska skrivaskrivaskriva! Jag längtar efter att gå till skolan igen imorgon och träffa alla mina klasskompisar! Jag förstår ju i min hjärna att det inte kommer vara lika roligt hela året, men just idag, den första känns det välsignat!
Tack för den här jättefina presenten till mej själv!

The Ojnare Forest

Chambao - Pokito a Poko

Jag fick en skiva av en kvinna i Spanien, jag tycker så mycket om den för att den är från henne och jag lyssnar på den hela tiden sen vi kom hem.
Jag blev liksom kär i Spanien den här gången, det var som om jag såg en bit av jordens själ där. Dne här musiken är väldigt spansk så den funkar som en påminnelse om det jag upplevde. Sen tycker jag nog att videon är lite klyschig, kan de inte hitta på nåt nytt? Eller var de kanske först redan?

Inskolning

Jag sitter av en timmes tid medan Silas är ensam på nya dagis. Det är inskolningsdagar och i mitt hjärta har jag svårt att klippa av bandet som alltid är med Silas.
Va snabbt fröknarna tycker jag ska gå iväg, vid grinden tvekar jag, åh jag vill inte gå, min lilla plutte, han är så väldigt liten! Tänk om han blir ledsen, tänk om fröknarna inte ser honom och han ramlar in i nån buske och glöms bort. Men Silas tänker inte på mej, han springer redan runt huset med alla andra barn.
Men åh, jag måste gå iväg det är ju det som är själva inskolningen.
Jag har ju längtat efter det här, de egna timmarna. Varsågod, här är de!