10 dagar i min hjärna

Det har varit något fel på bloggen i flera dagar, jag har inte kunnat skriva, nu verkar det fixat här kommer nytt inlägg.

Efter 10 dagar utan socker känns det helt annorlunda i både sinnet och kroppen. Dels märker jag att jag inte är lika hungrig som när jag föder mej själv med choklad och kakor några gånger om dagen och mitt humör känns mycket jämnare, inte lika irriterad, arg och trött.
Sötsuget kommer efter varje måltid eller när jag börjar känna mej trött, men då har jag stoppat i mej något annat och det hjälper ju faktiskt. Tex lite russin och nötter eller en frukt. Det är jui nte sockret jag behöver egentligen utan något uppiggande när allt blod går ner i magen för att smälta maten.
Åh det går så bra! Jag trodde det skulle vara mycket svårare! Fick i mej några bitar ur en musli med exotic fruits, papaya skulle det likna, det var bara socker! Min första instinkt var att spotta ut det. Och igår kväll när jag var supertrött och det stod en stor cocacola flaska på diskbänken från våran utesittarpicknick bakom huset, då tog jag nästan nästan en klunk. Den lilla jävulen i mitt huvud sa att det inte gör nåt! Att det är så lite, bara smaka....
Men jag lyckades tvinga mej själv att inte smaka utan gå och sova istället.
Det är ett mycket spännande expriment det här för mej, får se hur det slutar.

Sugerdetox

Sedan fem dagar kör jag sockerfritt.
Det är verkligen en utmaning!
Jag får sugercraving efter varje måltid i princip och varje kväll när det är dags att sova. Så vanligtvis äter jag något sött, då orkar man vara vaken ett tag till.
Jag tom smyger i skåpet så inte min man ska höra, DÅ är det ett missbruk har jag läst i boken "Sockerbomben i din hjärna".
Jag har hela tiden tänkt att jag ska göra en fasta när jag slutat amma Silas mitt yngsta (och sista) barn, så det här är nån slags nedtrappning inför den.
När jag hälsade på min pappa i Skåne önskade jag mej en godispåse, min snälla pappa köpte en till mej som inte barnen fick se, full av färgade godisar som jag proppade i mej en kväll vid 11 snåret. Sen kände jag mej jättekonstig, som om jag var i en microvågsugn, som om alla cellerna i kroppen reagerade på sockret samtidigt.
Det var läskigt! då bestämde jag att imorgon börjar min sockeravvänjning.
Jag tycker själv det går ganska bra, blir lite toksugen emellanåt, men det sitter mest i huvudet tror jag, som någon slags tvångstanke att jag MÅSTE äta nåt sött.
För egentligen är det inte SÅ himla gott med bullar eller glass...
Eller inbillar jag mej bara?

Ponyo Movie Trailer

En jättefin film som både mina barn gillar och jag själv jättemycket!

Min tid

Nu undrar jag,
hur ska jag få tid att rensa hela lägenhetens skrymslen och vrår när jag har häcken full
från morgon till kväll med disk, matlag, barn in och ut, läggning, kvällsjobb mm.
Och när ska jag få tid att ställa upp och servera mina vänninor med mitt nya loppisfynd,
en halvtrasig dockservis från 60-talet?

Pappalove

Att vara med pappa, kärlek och hat!
Men mest flöde.
Någon som är som jag, som funkar på samma sätt.
Han har lärt mej att vara som honom...
Nu är vi båda vuxna, när jag var ett barn var jag full av beundran och tillit, nu
kan jag tänka själv lite mer.
Fortfarande är han den bästa! Även om jag inte står ut med honom för länge.

Blodsband
Halsband
Stämband, vi kan sjunga sånger hela vägen från Skåne till Stockholm.
Från min farmor till pappa till mej, därefter kommer sönerna som är sina egna hoppas jag.

Skåneland

Vi åker till Skåne med tåget barnen och jag, vi ska göra vår årliga visit hos morfar.
Jag tycker mycket om Skåne! Det är som ett annat land än Sverige. Det känns frimodigare, roligare och mindre allvarligt. Allt växer som sjutton, jorden är bördig och fet, solen lyser mer ja allt är egentligen lättare!
Skåningar är bra också, ett annat slags folk.
Nu ska suga i mej hav och grönska, nu ska jag vara snäll mot barnen och inte bråka med morfar, allt ska bli redigt och bra!