Pappalove

Att vara med pappa, kärlek och hat!
Men mest flöde.
Någon som är som jag, som funkar på samma sätt.
Han har lärt mej att vara som honom...
Nu är vi båda vuxna, när jag var ett barn var jag full av beundran och tillit, nu
kan jag tänka själv lite mer.
Fortfarande är han den bästa! Även om jag inte står ut med honom för länge.

Blodsband
Halsband
Stämband, vi kan sjunga sånger hela vägen från Skåne till Stockholm.
Från min farmor till pappa till mej, därefter kommer sönerna som är sina egna hoppas jag.

Skåneland

Vi åker till Skåne med tåget barnen och jag, vi ska göra vår årliga visit hos morfar.
Jag tycker mycket om Skåne! Det är som ett annat land än Sverige. Det känns frimodigare, roligare och mindre allvarligt. Allt växer som sjutton, jorden är bördig och fet, solen lyser mer ja allt är egentligen lättare!
Skåningar är bra också, ett annat slags folk.
Nu ska suga i mej hav och grönska, nu ska jag vara snäll mot barnen och inte bråka med morfar, allt ska bli redigt och bra!

1 Maj.
Jag tänkte åkt in till stan, kände på om jag brinner för några politiska frågor.
Svaret var nej, jag är helt okuperad av min egen lilla bubbla.
Jag räcker inte utanför den.
Men samtidigt känner jag mer än någonsin att jag är sammankopplad med allt som är.

En underbar valborgsnatt! Stjärnhimlen över nyharvad åker, jag springer över den i mörkret. Dans i ett sädesmagasin, fötterna vill vill vill! Men jag orkar inte så länge, men det går också bra!
Härliga vår, jag omfamnar dej! Jag omfamnar det gröna som sprakar och gror runt omkring mej och vill växa upp till himlen tillsammans med det!

Dalapåsk

Äntligen är mina bröst mina egna igen!
Jag har ammat och varit gravid i 5 år!
Det känns underbart, obeskrivligt!
De är ju helt uttänjda och tunna, men det gör fan ingenting för nu
de bara mina iallafall och jag älskar det!

Redan måndag igen och tillbaka i betongen efter några dagar i skogen.
Vad är det lugnet och skogsdoften gör med en? Jag känner att jag har något med mej tillbaka som är nytt.
Kanske är det stillheten som lägger ett täcke över själen så att längtan efter underhållning tar slut...
Förstår du mej?
Jag har inget behov av varken umgänge eller show, jag vill bara ha frid i min
kaotiska hjärna.

Jag lyssnar på fågelsången och går ett varv runt mitt stora hus som ligger mitt ute i skogen där lejonen bor. Jag går där och sörjer en stund över en annan skog som låg i min barndomsby och nu sågats ner och lämnats öppen, skövlad och våldtagen. Förlåt mej alla träd som viskats med mej och som jag följt genom årstiderna med en liten flickas ögon, förlåt oss för vi vet inte vad vi gör. De stora kloka granarna skakar lite sakta på huvudet i sin granhimmel, de håller med om att vi inget förstår, men de förlåter ändå, så storsinta är de! Naturen är sån, den reser sej alltid hur vi än försöker förtrycka och förstöra henne. Det är så sorgligt! Hur kan man! Ser de inte hur vackert det är?