Jag har bestämt mej för att inte föda några fler barn.
Det är ett stort beslut som känns både sorgligt och skönt.
Så nu håller jag på att rensa bort alla kläder som inte passar något av barnen längre. Några saker sparar jag ändå, man vet ju aldrig....
Hm, totalt motsägelsefullt, men jag är en sån inbiten samlare
det är jättesvårt för mej att göra mej av med saker som man kanske kanske kan få användning för någon gång.
Som en fattig torparkärring resonerar jag, en sån som sparar på allt.
Jag är så imponerad av alla mina vänner som bara kan slänga bort grejer utan att blinka.
Vad är det som gör att jag har blivit så bunden vid tingen?
Men iallfall, jag skulle gärna föda fler barn, bara för att få vara med om förlossningen, men sen måste man ju ta hand om barnet också och det är ju värre.
Min uppmärksamhet räcker inte till de tre jag redan har.
Ett nytt liv börjar när man bestämt sej för att det sista barnet är det sista,
vad kommer då?
