Vilken vacker virvelvind som tar med sej pudersnön upp i trädkronorna!
Jag råkar se ut genom fönstret den sekund som det händer.
Så jublar det i mitt bröst, jag vill ju leva och verka och vara!
Livet vill att jag lever det!
Jag ser att något är så fint fast jag egentligen är fullt upptagen,
med allt det gamla vanliga stekoset, blöta tröjor och snorpapper
men ändå! Jag vill det här!
Fint bara....
tisdag 15 februari 2011
måndag 14 februari 2011
söndag 13 februari 2011
Doulalalala
I helgen har jag gått en doulakurs, det var en fantastisk upplevelse på många sätt!
Det är det första jag gör ensam två dagar i rad utan mina barn,
sen jag fick Silas för ett år och nio månader sen.
Gud va underbart att vara bara jag!
Att sitta på pendeltåget och titta på alla människor och tänka sina egna tankar, att gå i rask takt, att prata med flera personer under en hel dag utan att bli avbruten. Osv osv i all evighet!
Sen för att det handlar om något av det mest spännande jag vet, att föda, och vad
som händer med oss när vi föder.
Och för att det kom upp så mycket i mej av alla övningar och all information.
Jag gjorde första delen av den här kursen för tre år sedan, sen har det hänt saker varenda gång som del 2 har hållits, så att jag inte har kunnat vara med.
Men redan då, efter del 1 tänkte jag, Hur ska jag klara av det här! Vilket ansvar, och vilken ynnest att få vara med någon som föder, kommer det någonsin finnas någon som vill ha mej med på sin förlossning?
Jag skulle behöva vara 20 år äldre och mer jordad, känner mej som en fladdrig tonåring
istället för en klippa.
Men jag vill ju så himla gärna! Att få vara med när miraklet händer och dessutom vara ett stöd i samma stund, jag kan inte tänka mej något vackrare!
Gå in på http://www.doula.nu/
Men idag är det måndag igen, och allt drar igång som vanligt, då är det såååå lätt att bara glömma bort var jag va igår, så lät att dras med i barnströmmen.
Barnen tar såå mycket plats, de tar alltid över! Min pappa säger jämt "så där var aldrig ni när ni var små". Syftandes på att jag och min bror gjorde som han sa, inte tog så mycket plats, inte skrek eller grät osv.
Jag vet inte om han verkligen var där när vi skrek, han kanske bara gick och lät min mamma ta hand om oss, men om det är sant måste det ha varit mycket enklare att ha barn på 70-talet.
Det måste vara för att jag och mina barns pappa låtit ungarna ta så myckt plats som de nu kräver det! De vet inget annat.
Men JAG vet nåt annat, för jag kommer ihåg hur det var innan jag fick barn, det var Såå lugnt!
Det är det första jag gör ensam två dagar i rad utan mina barn,
sen jag fick Silas för ett år och nio månader sen.
Gud va underbart att vara bara jag!
Att sitta på pendeltåget och titta på alla människor och tänka sina egna tankar, att gå i rask takt, att prata med flera personer under en hel dag utan att bli avbruten. Osv osv i all evighet!
Sen för att det handlar om något av det mest spännande jag vet, att föda, och vad
som händer med oss när vi föder.
Och för att det kom upp så mycket i mej av alla övningar och all information.
Jag gjorde första delen av den här kursen för tre år sedan, sen har det hänt saker varenda gång som del 2 har hållits, så att jag inte har kunnat vara med.
Men redan då, efter del 1 tänkte jag, Hur ska jag klara av det här! Vilket ansvar, och vilken ynnest att få vara med någon som föder, kommer det någonsin finnas någon som vill ha mej med på sin förlossning?
Jag skulle behöva vara 20 år äldre och mer jordad, känner mej som en fladdrig tonåring
istället för en klippa.
Men jag vill ju så himla gärna! Att få vara med när miraklet händer och dessutom vara ett stöd i samma stund, jag kan inte tänka mej något vackrare!
Gå in på http://www.doula.nu/
Men idag är det måndag igen, och allt drar igång som vanligt, då är det såååå lätt att bara glömma bort var jag va igår, så lät att dras med i barnströmmen.
Barnen tar såå mycket plats, de tar alltid över! Min pappa säger jämt "så där var aldrig ni när ni var små". Syftandes på att jag och min bror gjorde som han sa, inte tog så mycket plats, inte skrek eller grät osv.
Jag vet inte om han verkligen var där när vi skrek, han kanske bara gick och lät min mamma ta hand om oss, men om det är sant måste det ha varit mycket enklare att ha barn på 70-talet.
Det måste vara för att jag och mina barns pappa låtit ungarna ta så myckt plats som de nu kräver det! De vet inget annat.
Men JAG vet nåt annat, för jag kommer ihåg hur det var innan jag fick barn, det var Såå lugnt!
torsdag 10 februari 2011
Levande föda tårta
En bild från ett kalas!
Idag passar en sån bild bra när snön virvlar utanför fönstret.
Tårtan är en levande föda tårta med en botten av
blötlagda daddlar och fikon mixade i hushållsassistenten,
sen ett lager banan och rivet äpple och äkta vanilj ihopgojsat.
Dekorerad med frukter ovanpå
och en grädde gjord på blötlagda mixad mandel med borttaget skal och avokado.
Favorit för vuxna, lagom kul för sockerälskande barn.
tisdag 8 februari 2011
Jag såg nåt igen
Ögonen i en liten spegel i solen,
det enda som hörs är vinden i öronen
när man håller för
Det enda som hörs är ett får
jag känner alla här,
då är det som att känna ingen
Plötsligt känner jag igen mej,
Jag vet
jag har varit här förut
det enda som hörs är vinden i öronen
när man håller för
Det enda som hörs är ett får
jag känner alla här,
då är det som att känna ingen
Plötsligt känner jag igen mej,
Jag vet
jag har varit här förut
måndag 7 februari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)