På lördag fyller jag 47 år. Till den siffran har jag ingen relation, den är samma som 45, 46, 47... ett tal på väg till 50 som känns lite maffigare och mer meningsfullt. Men på den här bilden är jag 7 år och går i första klass. Jag känner så inte igen mig, men tycker jag är gudomligt söt och älskvärd. Jag minns hur jag var, liksom inuti, hur livet bubblade i mig. Det var så underbart att vara barn på det sättet! Jag lekte så mycket, hela tiden. Kan sakna tillgången till den naturliga leken i mig nu när jag är stor, det är så mycket som tynger mig och som måste styras upp och logistik och tänka ut. Jag vill tillbaka till henne, 7åringen med glimten i ögat. Det önskar jag mig i födelsedagspresent av mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar