Uppdatering gagging höstrusk

Tjillevippen!
Här vare natt. Har vare läggdags igen, som vanligt.
Lilla mor vaken efter barnen somnat i det ljuva tysta. Att höra väggklockan ticka är fridsamt.
Nästa dag trillande hitåt, det går så bra. Lilla månen lyser bakom hyreshusen, det går också bra.
Jag vill känna livets mening strömma, men är det sant att livets mening är att leva livet? Så enkelt. Att orka göra det, och fullfölja det. Nog med utmaning, det är gott nog. Livets mening är att leva livet. Kanske skratta lite mer vore en möjlighet, leka lite mer, skoja?  Jag tycker själv att jag är väldigt rolig. Jag skrattar jättemycket åt mina egna skämt ibland, det är väl lite pinsamt?
Jag ska försöka skratta lite mer åt andras skämt från och med nu, det kan vara ett delmål för ett mer meningsfull levene. Ge skratt, det är fint! Det går ju att fejka skratt om jag inte tycker det är roligt på riktigt, men det hörs ju att en fejkar. Eller hur? Och då är det v e r k l i g e n inte roligt längre. Kanske räcker med ett stort, varmt, hjärtligt leende, men då måste en lyssna ordentligt så en kan le på rätt ställen, annars blir det också underligt. Nä, bäst att va sig själv, vem nu det är... var?