Sjuk, hösten är kall, barnen är hemma hela dagen. Lägenhet.
En kanin som vill in, gula löv i ögonhöjd från högsta våningen.
Jag skriver en dikt varje natt innan jag ska sova. Jag lagar middag, jag läser
obegriplig grammatik som går in i ena ögat och ut genom öronen. Våndas över tentan
som finns tillgänglig nu, men som jag inte har ro att börja med.
Vill vara en dam i en tv-serie på 20-talet i vit klänning på sommarnöje.
Dagdrömmer om det efter att ha sett "Den goda viljan"på svts öppna arkiv.
En matriark som styr och ställer och vet var skåpet ska stå. Som dricker punsch
och spelar kort, har stora exotiska krukväxter som hänger över kanten på äkta mattor
och mörkröda skinnfotöljer i sitt stora bibliotek. (Fanns det på 20-talet?)
Jag älskar det teatrala dialogerna, som faller så naturligt och uttänkt. Jag vill också bara
prata om väsentligheter,  jag vill också bara höra viktiga saker berättas.
Det blir väl till att drömma sig bort i tv-serier hela vintern.
Ska det vara så här nu tills i april? Svårt att acceptera måste jag medge, sommaren var
inte tillräckligt varm och lång och stor. Jag är så svensk, men vädret lär jag mig inte acceptera.
 Gonatt gå in in i drömmen