8 juni 2016

Sommarkväll.
Jag har just släppt iväg fyra tonårskillar ut i det vilda, till där alkoholen flödar och ingen vill svara i telefonen när föräldrarna ringer.
Jag sa "ni kan väl komma hem klockan tolv senast?" De vred och vände sig, ville inte svara.
Skräckscenarier spelas upp i små snabba scener i mitt huvud. Vad vore värst?
Att de spyr ner alla madrasser? Att de inte kommer hem överhuvudtaget? Att de gapar och skriker och väcker småsyskonen som ska gå upp klockan 7 imorgon bitti.
Att jag anses som en dålig mamma av de andra föräldrarna?
Kommer jag kunna sova i natt? Imorgon ska jag upp och skriva, läsa, prestera.
Om jag hinkar i mig en vinare kanske jag somnar, men då är jag å andra sidan okapabel om de verkligen behöver mig. Hur jag än göra är det otillräckligt.
Modern med den ständiga skulden, för att hon gjorde för lite för sina barn, för alla som behövde henne.