Jag är trött på mig själv.
På mitt eviga malande som låter likadant i tusen år.
Ge mig lite tystnad, ge mej lite nya skämt som jag inte kan.
I och för sig har jag ett nytt arbetsliv som bamba-tant, men det innebär att jag inte har tid att skriva.
Och utan tid att skriva en lätt frustration som heter otålig och småsur.
En evig klagosång med hundra verser skulle jag kanske få till, om jag börjar nu.
Hälsningar från en liten undelat