Nu åker vi över Tyskland. Jag ser alla åkrar och fält där nere. Små leksaksformer av odlingar som människor  brutit mark för i gamla tider. Hela jorden är odlad, det ser man ju så här från ovan. Förutom det som är berg eller vatten, stad eller skog. Vilket slitande! Vilka hundratals år av generationer människor. Jag vet ju själv hur det är att få rent några kvadratmeter mark, men nu pratar vi HELA jorden! Samtidigt tittar jag på den lilla inplastade salladen i papplådan jag fått som färdkost. Ett krispigt illgrönt blad över ett par bleka falaflar. Det verkar så konstgjort här uppe i luften. Men det kommer ju där nerifrån, hur osannolikt det än tycks!

Och alltid kommer det tillbaka till att jag skulle vilja odla allt själv, klara mej så mycket som möjligt utan förpackningar. Det är frihet, det skulle jag tycks om!

Även om det aldrig blir så, så när jag min dröm.