Bara jag som går fram i den trånga hallen och slänger lite skor i väggen.
Bara jag som lagar mat i det trånga köket, äter och lyssnar på radio samtidigt och hör vartenda ord som kommer ur radiohögtalaren.
Vardag är det bästa, när alla är där de ska vara och jag vet hur många timmar jag kan sitta i tystnad med min text.
Den här texten, växer fram mer och mer, jag går hela tiden tillbaka och stuvar om, och det blir faktiskt bättre och bättre. Jag vet att det ska rinna, orden ska rinna och flöda, inte stanna upp, inte haka fast sej i munnen när man läser högt.
Men det är en sagolik utmaning att få ihop alla trådar så det inte linkar, och det gör det kanske ändå.
Just nu ska vi läsa boken Utrensning av Sofi Oksanen på min skrivkurs. Den är förtrollande välskriven och jag kan inte sluta läsa! Gud va hon har skrivit en bra bok! Sån precision och sån spänningshållning. Jag suger i mej som en liten igel, och känner mej avundsjuk på Sofi Oksanen som har en sån förmåga att skriva så bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar